2009.12.18 - Up, utgång (Shibuya, Japan)
Det har hänt så mycket att jag knappt vet var jag ska börja! Kanske mer än vanligt, men allt har sitt syfte. Ni som känner mig lite mer vet vad jag menar. Ockupera hjärnan är nyckelordet. Men nu lämnar vi det kvickt och går direkt på det faktumet att jag, Yuta och en polare till honom såg Up i fredags.
カールじいさんの空飛ぶ家
Är klart uttråkad just nu så då tycker jag vi kör en djupdykare. Pixar har kläckt ur sig en hel del bra filmer och jag gillar väl 99% av allt som gjorts hittills. Cars fastnade jag inte riktigt för. Jag orkar inte förklara varför just nu, det tar vi i ett annat inlägg! Filmen har funnits ute nu ett tag och det var inte förrän i söndags man orkade pallra sig till Shibuya för att se den. Måste först säga att prologen om ett surmulet moln och en stork med leveransproblem var faktiskt värd halva entrépengen. Det här är kanske ingen recension, men en kärleksförklaring till Pixar. Finns nog ingen annan filmstudio som har en så hög kvot av bra animerad film, faktiskt. När jag såg teasern till Up första gången kände jag direkt hur Pixar skapat sin första flopp. Samma känsla fick jag efter teasern till Ratatouille, men som man senare blev positivt överraskad över. Pixar är ett team med genier, som får den mest simpla historia att bli ett fantastiskt äventyr. De skapar riktiga filmer, och inte roliga satirer på andra filmer som bygger på hysteriska bi-karaktärer så som DreamWorks. Pixar har en originell historia att berätta, kanske något resten av Hollywood slutat med för länge, länge, länge sedan. Men visst, är det så att någon pitchar en idé om att en gammal, till synes sur gubbe, tar sitt hus och flyger iväg med hjälp av tusentals ballonger, låter det inte så spännande. Men kanske lite fyndigt. Nu är historien inte riktigt byggd på det viset. Den gamla sura gubben visar sig vara en man vid namn Carl Fredricksen som älskar sin fru Ellie över allt annat och elver ett lyckligt liv med henne. Deras gemensamma dröm är att ta sig till Sydamerika och uppleva äventyret i samma anda som deras barndomsidol Charles Muntz. Men livet kommer emellan och de får uppleva "äventyret" tilslammans som man och hustru tills den dag Ellie går bort. Detta visar Pixar som en av de snyggaste första akter en film någonsin kan få. Med få ord och rätt snygga klipp åker man på en rsa genom familjen Fredricksens liv. Det är så smart gjort att man inte kan göra något annat än at sitta ner och vara lycklig över deras resa.
Carl, som för övrigt påminner starkt om gamla svenska/engelskaläraren Jörgen Nahm, utseende-, och beteendemässigt.
Men det är inte slutet på deras liv ihop som är slutet på filmen, det är början på Carls äventyr. När han ska forslas in på ålderdomshem tar han sitt hus och flyger iväg på äventyret för att förverkliga det han och hans fru drömt om, att landa vid ett vattenfall i ett område fylld med mystik och äventyr. Dock får Carl oväntat besök på sin resa av en åttaårig scout vid namn Russel, som råkade stå på verandan när huset lyfter.
Utan att bli alldeles för "barnslig" så får Pixar in figurer som tillfalar de minsta och allt är självklart lagom tillrättalagt utan att bli för elakt, vuxet, smörigt. Att det är datoranimerat suddas litegrann ut i historien och karaktärerna. Carl är gammal och sliten och har sina uppenbara begränsningar, medan Russel är som ett barn i den ålder som vill mycket, men som lyckas med mindre. Det gör dom till ett annorlunda men älskvärt par. Sedan har man med lite roliga biroller - som inte tar över historien men sm gör den jäkligt underhållande. Jag vet inte, men talande hundar som är besatta av ekorrar är bland det roligaste. Finns inte heller något roligare än skildringar av pensionärer. Larson-humor ala löständer, rullatorer, bitterhet, är det bästa som finns.
Tempot kändes lite långsamt dock, och det händer för lite i filmen jämfört med typ Finding Nemo. Miljöerna var också ett svagt kort. Man målar upp en bild av en underbar dal som man inte ens får uppleva i filmen. Hela filmen utspelas ju på klippkanten av dalen och det är ju sinnessjukt hur Muntz orkat stå ut hela sin livstid i en kal och mörk grotta. I övrigt var det ett rätt mysigt porträtt. Pixars bästa personporträtt och samspelet mellan Doug och Carl funkar helt ok. Filmen får 3 Tord Yvel av 5 möjliga.
Får mail från läraren under bion som meddelar att jag klarat kimatsutestet och kan gå upp en klass utan problem. Sån otrolig lättnad och verkligen välbehövt. Fick kanske inte skyhöga poäng men, alltid något. Drog på izakaya sedan direkt efter bion och senare vidare till nästa stopp. Eftersom Yuta hade jobb dagen därpå, drog jag och Kei till Club Asia, för att möta upp lite folk.
カールじいさんの空飛ぶ家
Är klart uttråkad just nu så då tycker jag vi kör en djupdykare. Pixar har kläckt ur sig en hel del bra filmer och jag gillar väl 99% av allt som gjorts hittills. Cars fastnade jag inte riktigt för. Jag orkar inte förklara varför just nu, det tar vi i ett annat inlägg! Filmen har funnits ute nu ett tag och det var inte förrän i söndags man orkade pallra sig till Shibuya för att se den. Måste först säga att prologen om ett surmulet moln och en stork med leveransproblem var faktiskt värd halva entrépengen. Det här är kanske ingen recension, men en kärleksförklaring till Pixar. Finns nog ingen annan filmstudio som har en så hög kvot av bra animerad film, faktiskt. När jag såg teasern till Up första gången kände jag direkt hur Pixar skapat sin första flopp. Samma känsla fick jag efter teasern till Ratatouille, men som man senare blev positivt överraskad över. Pixar är ett team med genier, som får den mest simpla historia att bli ett fantastiskt äventyr. De skapar riktiga filmer, och inte roliga satirer på andra filmer som bygger på hysteriska bi-karaktärer så som DreamWorks. Pixar har en originell historia att berätta, kanske något resten av Hollywood slutat med för länge, länge, länge sedan. Men visst, är det så att någon pitchar en idé om att en gammal, till synes sur gubbe, tar sitt hus och flyger iväg med hjälp av tusentals ballonger, låter det inte så spännande. Men kanske lite fyndigt. Nu är historien inte riktigt byggd på det viset. Den gamla sura gubben visar sig vara en man vid namn Carl Fredricksen som älskar sin fru Ellie över allt annat och elver ett lyckligt liv med henne. Deras gemensamma dröm är att ta sig till Sydamerika och uppleva äventyret i samma anda som deras barndomsidol Charles Muntz. Men livet kommer emellan och de får uppleva "äventyret" tilslammans som man och hustru tills den dag Ellie går bort. Detta visar Pixar som en av de snyggaste första akter en film någonsin kan få. Med få ord och rätt snygga klipp åker man på en rsa genom familjen Fredricksens liv. Det är så smart gjort att man inte kan göra något annat än at sitta ner och vara lycklig över deras resa.
Carl, som för övrigt påminner starkt om gamla svenska/engelskaläraren Jörgen Nahm, utseende-, och beteendemässigt.
Men det är inte slutet på deras liv ihop som är slutet på filmen, det är början på Carls äventyr. När han ska forslas in på ålderdomshem tar han sitt hus och flyger iväg på äventyret för att förverkliga det han och hans fru drömt om, att landa vid ett vattenfall i ett område fylld med mystik och äventyr. Dock får Carl oväntat besök på sin resa av en åttaårig scout vid namn Russel, som råkade stå på verandan när huset lyfter.
Utan att bli alldeles för "barnslig" så får Pixar in figurer som tillfalar de minsta och allt är självklart lagom tillrättalagt utan att bli för elakt, vuxet, smörigt. Att det är datoranimerat suddas litegrann ut i historien och karaktärerna. Carl är gammal och sliten och har sina uppenbara begränsningar, medan Russel är som ett barn i den ålder som vill mycket, men som lyckas med mindre. Det gör dom till ett annorlunda men älskvärt par. Sedan har man med lite roliga biroller - som inte tar över historien men sm gör den jäkligt underhållande. Jag vet inte, men talande hundar som är besatta av ekorrar är bland det roligaste. Finns inte heller något roligare än skildringar av pensionärer. Larson-humor ala löständer, rullatorer, bitterhet, är det bästa som finns.
Tempot kändes lite långsamt dock, och det händer för lite i filmen jämfört med typ Finding Nemo. Miljöerna var också ett svagt kort. Man målar upp en bild av en underbar dal som man inte ens får uppleva i filmen. Hela filmen utspelas ju på klippkanten av dalen och det är ju sinnessjukt hur Muntz orkat stå ut hela sin livstid i en kal och mörk grotta. I övrigt var det ett rätt mysigt porträtt. Pixars bästa personporträtt och samspelet mellan Doug och Carl funkar helt ok. Filmen får 3 Tord Yvel av 5 möjliga.
Får mail från läraren under bion som meddelar att jag klarat kimatsutestet och kan gå upp en klass utan problem. Sån otrolig lättnad och verkligen välbehövt. Fick kanske inte skyhöga poäng men, alltid något. Drog på izakaya sedan direkt efter bion och senare vidare till nästa stopp. Eftersom Yuta hade jobb dagen därpå, drog jag och Kei till Club Asia, för att möta upp lite folk.
Kommentarer
Postat av: Alex
Grattis till din uppdatering till en ny klass! :D
Trackback
